Det blev ingen middagsvila här. Nu, ca 3 timmar senare har Joline fortfarande inte somnat. Hon har gråtit nästan oavbrutet sedan jag försökta natta henne första gången, så det blir till att vara hemma för henne i eftermiddag och jag får flexa till morfar kommer hem.
Har lagt henne med en flaska välling nu i ett sista försök till att somna. 37.6' i feber, så jag tror inte att det är det. Om det inte är så att detta bara är början?
Själv har jag varit ett hårsmån från bryt jag också. Har haft ett par sammandragningar på dessa timmar och fått en fruktansvärd huvudvärk. Är det tacken för att man gör allt man kan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar