Äntligen lite lugn här hemma, båda barnen sover. Dessutom är det nystädat och kaffet står på bordet.
Joline har kommit in i en riktig separationsångest fas. Hon kan bli hysterisk om jag lämnar rummet som hon är i. Hon blir ledsen om jag inte håller hennes hand när hon åker på ståbrädan. Hon kan få ett utbrott om jag går ut med Toker och hon inte får följa med. Det känns så himla löjligt för hon har verkligen aldrig varit sådan innan. Hon är rädd för allt och inget. Att korsa en väg är totalt livsfarligt (även om det inte finns en bil på flera hundra meters håll), och tårarna sprutat om hon inte får hålla handen hela tiden. Jag hoppas innerligt att detta går över snart, då det är jobbigt både för henne och oss andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar