Det är nästan att jag går på tårna här hemma..
råttan är ännu inte fångad. Urk och fy! Jag hoppas att den sprungit ut igen.
Godmorgon!
Nu börjar verkligheten tränga sig på allt närmare oss. När vi kom till förskolan idag så hade Love fått en plats i hallen.
Och nyligen ringde jag chefen för att berätta när jag kommer tillbaka, och helt plötsligt har jag ett APT inbokat i kalendern, redan i februari. Nu tycker jag det går lite för fort, jag är inte riktigt klar här hemma ännu. Fast det kommer jag kanske aldrig bli? Sedan kommer jag inte jobba ihjäl mig precis så det kanske blir bra ändå. Vi hoppas.
Ha en bra dag ♥
3 kommentarer:
Jag förstår din känsla inför dagisstarten. Men som du säger jag tror aldrig man blir "färdig" eller redo efter en mammaledighet (om man gillar att vara hemma).
Som tur är kommer man lätt in rutiner igen när man börjar jobba.
Hur många procent ska du jobba och när börjar du ?
Ha en fin dag!
KRAM Anna
Fina balettskor! Har du själv dansat? Min mor dansade i flera år i sin ungdom och har krökta tår som bevis. ;)
Så det är dags att runda av f-ledigheten för denna gången. Förstår om du inte vill att det ska ta slut men det är ju ett naturligt steg i processen livet. Love kommer säkerligen trivas på dagis och lära sig en massa matnyttigt och kanske även en del olater som fula ord, trotsigt beteende mm. Du kommer säkert också känna dig glad och nöjd när du väl är på jobbet igen. Tänk bara att få gå på toa själv utan barn. Äta lunch utan att behöva mata någon annan först. Få ventilera vuxna tankar med andra vuxna.
Man kommer snabbt in i sina nya rutiner.
Kram Vikkan
Du har nog rätt Anna, det hade säkert inte varit lätt om 6år heller :)
Jag skall kanske inte klaga egentligen, arbetar "bara" 75%, och gör heltid varannan helg, så ca 20-25tim i veckan ;) Börjar den 10mars.
Ja det är mina gamla skor Vikkan. Fast det var längesedan dom användes, nu hänger dom på en gammal fönsteram ♥
Du har så rätt kloka du. Jag hade samma ångest förra gången men det gick verkligen som en dans. Nu har ju iaf värlsens mammigaste son som ff ammar, så därför är det lite skräckblandad längtan till inskolningen.
Jag hoppas puzzelbitarna faller sig naturligt när dagen kommer.
Tack för erat stöd♥
Skicka en kommentar